På visitkortet står det Jarmo Haapamäki – spelman och krämare.
Vilket betyder att han har bestämt sig nu. Han gör ett försök att leva på musiken.
– Det är givetvis riskabelt. Kanske slutar det med att jag helt förlorar alla mina besparingar. Men jag känner att jag måste ta chansen.
Jarmo funderade länge innan han bestämde sig. Men till sist kom han fram till en företagsidé och en filosofi som kanske kan fungera.
Nu har han startat Hälleforsnäs Records – det riktigt lilla skivbolaget från hans egen hembygd.
Som vanligt med en osedvanlig känsla för timing. Jarmo fick företagsregistreringen och de första upplagorna av bolagets första båda skivor från tryckningen under första veckan i juli, och satte i gång att försöka fånga in alla de människorna som kan hjälpa honom att flagga för att Sörmland och Sverige fått ett nytt skivbolag.
– Alla hade givetvis gått på semester. Men det var säkert lika bra. Perioden fram till dess hade milt sagt varit ganska intensiv.
Först med alla inköp av instrument och ny inspelningsutrustning, tätt följd av inspelningarna av Jarmos första soloalbum, Spoiled by success, som tog över fyra månader i anspråk. Följt av allt efterarbete. Mixning och mastring av skivan, illustrering av omslag och kontakter med tryckerier och nu senast med distributörer.
Jobbar själv
Det kändes helt naturligt att göra allt på egen hand denna gång. Allt arbete i ensembler eller i grupper kräver en hel del tid och energi till diskussioner och resonemang. Varför göra si när man kan göra så, för snabbt, för långsamt, och en sak till: Inte en enda låt som handlar om misär och elände nu, och framför allt inte en enda låtusling till som handlar om kärlek.
Jarmo hävdar att han själv till sist befann sig vid en punkt där han bildligt talat målat in sig i ett hörn och inte kom någonstans. Alla kanske inte uppfattar det så, alla kanske inte ens har det så i ett band, men många känner säkert igen sig.
The Soul Preachers, som i olika uppsättningar funnits i över tjugo år spelade in ett par singlar och fanns med på ett par samlingar under sin mest verksamma period under 80-talet, uppfann en väldig massa spelregler, där alla deltog med liv och lust. Uppsättningen med Jarmo Haapamäki på sång och gitarr, Uffe Enokson på bas och Pasi Taskinen på trummor spelade in en massa låtar kring 92 och 93, oftast låtar i ett furiöst punktempo, men de gavs aldrig ut alls.
Just dessa låtar har Jarmo nu plockat fram på nytt och fått mastrade av Peter in de Betou.
– Det var inget svårt beslut att låta de här sjutton låtarna bli den andra skivan på Hälleforsnäs Records.
Pop med skruv
Titeln fick bli Mono sapiens' 17 frog vomits.
En punkplatta således med Soul Preachers och så en soloskiva med pop?
– Pop med lite skruv. Inte vanlig konventionell svängig pop som man hör på radion hela tiden. Utan lite ovanligare sorts pop.
Det högst troliga är att Jarmo varken blir rik eller berömd på sin musik, eller ens på sitt skivbolag.
– Hur ska jag kunna bli det. Det säger sig självt. Det finns miljoner med band och grupper och de har gett ut flera triljoner skivor. En bråkdel av dem når en större publik.
– Men branschen är samtidigt så underbart oförutsägbar, och ingen, i stort sett ingen i alla fall, kan med all säkerhet säga var som kommer att fungera rent kommersiellt och inte.
– Jag har tålamod. Om jag inte lyckas nå ut helt och fullt med den här första soloskivan så får jag väl spela in fler. Svårare än så är det kanske inte.
Soul Preachers har redan rönt en hel del uppmärksamhet och glädje och ser ut sälja ut första upplagan om 1 000 exemplar.
Bra stöd
Svåraste hotet mot Hälleforsnäs Records framtid är förmodligen bolagschefens, eller högste krämarens, självförtroende.
Jarmo har gått arbetslös en tid och gick för ett år sedan arbetsförmedlingens starta-egetkurs i Flen. Han understryker flera gånger att han har fått ett underbart stöd under hela denna period.
– Jag vet vad som gäller. Det är egentligen inte inkomsterna det kommer an på utan de låga utgifterna. Och om jag kan sälja bara en handfull skivor i vart och ett av världens länder så kan det gå ihop det här.
Men så var det det här med Jantelagen också. Det slår honom ibland med en fruktansvärd kraft att vem är väl jag att...
Hela musikindustrin och dess historia är kantad med bistra misslyckanden, och folk som får ägna en stor del av sitt vuxna liv åt att betala tillbaka gamla banklån på huvudlösa satsningar, men det finns också historier som slutat väldigt väl. Till och med väldigt väldigt lyckligt.
– Jag tror att det går bra det här. Annars skulle jag förstås inte ens försöka. Det finns i dag så många vägar att gå.
På nätet
Jarmo förklarar att han ska sälja· eller rättare sagt försöka sälja· låtar i formen av mp-3:or via internet, och levererar en lång lång lista över Internetföretag som distribuerar, eller ska distribuera hans skivor.
– Men glöm inte bort att det finns en chans att köpa musiken på Hälleforsnäs Records music store på bolagets hemsida också. Det viktigaste är att jag får stöd hemifrån. Som på den gamla goda tiden när vi drev musikföreningen Itâs Alive. Vi hade nästan halva Hälleforsnäs befolkning som medlemmar.
– Tänk om man kunde få uppleva något liknande igen, att hela bygden sluter upp bakom idén att göra Hälleforsnäs Records till ett blomstrande företag.
Torsten Braf
 |
Samma artikel var publicerad på följande dag, den 17 augusti i Katrineholms-Kuriren. Systertidningens version hade ytterligare en bild, den andra bilden ser ni här.
Foto: Bosse Dennemo |
Folket 25 augusti 2006
Skivbolag. Hälleforsnäs har fått ett eget skivbolag. "Jag vet att det blir svårt att leva på, men samtidigt finns det ju sämre artister än jag som ändå lyckas leva på musik, så varför inte? säger Jarmo Haapamäki.
Foto: Anna Mi Krüger |
Hälleforsnäs har fått ett eget skivbolag
Efter 20 år med musiken som hobby bestämde sig Jarmo Haapamäki till sist för att
satsa ordentligt. Under våren spelade han in sin första soloplatta ”Spoiled by Success” och nu har han startat skivbolaget Hälleforsnäs Records.
– Jag vet inte om jag kan leva på det här, och ärligt talat struntar jag i vilket just nu. Jag har haft det här i bakhuvudet hela mitt liv, så nu tänker jag försöka, säger Jarmo Haapamäki från Hälleforsnäs, som sedan någon månad tillbaka kan titulera sig skivbolagsdirektör om han skulle vilja.
Musiken har han haft som hobby sedan 13-årsåldern då han startade sitt första punkband i Finland.
Han fortsatte med musiken även sedan han flyttat till Hälleforsnäs i mitten av 80-talet och där bildat bandet The Soul Preachers, som levt kvar i olika skepnader sedan dess.
1993 var Jarmo Haapamäki med om att starta musik– och kulturföreningen It´s Alive i Hälleforsnäs, där han själv snart blev den drivande kraften. Föreningen arrangerade konserter och hade en period halva orten som medlemmar. På senare år har dock både föreningen och bandet gått på sparlåga.
Men så började Jarmo Haapamäki fundera på att satsa på musiken igen.
– Jag gick en sån där "vad ska-du bli när du blir stor-kurs" på arbetsförmedlingen. Jag visste att jag ville ägna mig åt musiken, men det tog nästan ett år att fundera på hur, och att hitta självförtroende och våga tro på idén med ett eget skivbolag. Tjugo år med Hälleforsnäs och jantelagen hade väl gjort sitt till, säger han.
Skrev utan spärrar
Med hjälp av gamla besparingar byggde han upp en egen digitalstudio och i januari i år påbörjade Jarmo Haapamäki arbetet med sin första soloplatta.
– Jag hade inte skrivit låtar på fem år, men nu kom jag igång igen. Och jag struntade i vad jag hade skrivit för sorts låtar tidigare. Nu skrev jag bara, utan spärrar.
Det tog fyra månader av ensamarbete att få plattan "Spoiled by Success" färdig. Den består av tretton låtar av olika karaktär.
– Det är pop, fast den är lite skruvad. Och texterna är lite deppiga, men med någon sorts Jarmo-humor i, beskriver han.
Förutom låtskrivandet har Jarmo Haapamäki även spelat alla instrument på plattan själv, producerat, mixat och gjort layout och bilder till omslaget.
– Det var svårare än jag trodde att göra plattan, men jag är nöjd med resultatet. Det här känns som det vettigaste jag har gjort på många år, säger han.
Skivan ska han nu försöka sälja främst via nätet, både i cd– och mp3-format. Han har också gjort en nyutgåva av en 13 år gammal The Soul Preachers-platta som också har det nya skivbolagets etikett.
– Jag utgår från hemorten och försöker sprida min musik lokalt först, och hoppas det ger ringar på vattnet. Och om jag inte kan leva på det här på heltid, så får jag väl ta ett jobb vid sidan om. Men det här bara måste jag fortsätta med nu, i någon form, säger han.
Anna Mi Krüger
Eskilstuna-Kuriren 18 september 2006
Spelman och krämare. Jarmo Haapamäki gör musik på egna produktionsbolaget Hälleforsnäs Records. I lördags visade han upp sig på bruksmarknaden.
Foto: Johanna Odlander |
Det lokala i centrum på bruksmarknaden
Solen lyste när den årliga bruksmarknaden i Hälleforsnäs gick av stapeln. Förutom knallarnas utbud med allt från lokalt producerad mat till musik, bjöds besökarna också på sång och filmvisning.
Lördagens bruksmarknad var kanske sommarens sista suck. Med strålande sol och många besökare påminde den om en klassisk sommarmarknad med obligatoriska inslag som män i shorts och barn kladdiga av sockervadd. Men den friska höstluften markerade att detta inte var vilken marknad som helst, utan Hälleforsnäs stora festdag i september.
Mycket att välja på
Inne på bruksområdet, som kantades av ett 70-tal stånd med bland annat kläder, väskor, leksaker och kuriosa, stannade besökarna till både en och två gånger för att hälsa på bekanta och grannar.
I matväg fanns mycket att välja på, från olika norrländska specialiteter som renkorv och hjortronsylt till ungerska làngos. Populärast var försäljningen av stekt strömming, dit kön ringlade sig lång, och färska majskolvar, lokalt producerade på Klippinge gård i Stallarholmen.
De som ville gynna det verkligt lokala drogs till den stora banderollen med texten Hälleforsnäs Records som Jarmo Haapamäki satt upp ovanför ett bord fyllt att egenproducerade cd-skivor och t-shirts med tryck som "Helsingforsnäs världshuvudstad" och "Flen – Sveriges tråkigaste stad".
Att skriva Helsingforsnäs istället för Hälleforsnäs är en flirt med ortens stora finska befolkning, förklarade Jarmo Haapamäki. Medan tjuvnypet mot Flen mer har karaktär av politisk protest.
– Allt har ju försvunnit från Hälleforsnäs och flyttat till Flen, från jobb till försäkringskassan. Men t-shirttrycken är väldigt vänligt menade, betonade han.
Film och musik
Nedanför Kolhusets trappa spelade och sjöng Elin Blomberg, Mårten Schultzberg och Johan Rehnström från Prins Wilhelmgymnasiets estetiska program kända låtar som More than words och That's what friends are for. Senare på eftermiddagen blev det filmvisning i Mellösa hembygdsförenings regi.
Johanna Odlander
